Tvärbanan – helvetets spår på jorden

Igår tänkte jag att jag skulle ge tvärbanan en sista chans. Vilket misstag! Den där plåtmaskinen borde ha skrotats för längesen. Jag svär på att det finns en speciell plats i helvetet där de bara spelar ljudet av bromsande tvärbanor och tjutande dörrar – konstant!

Och för att göra saken ännu värre, min idiotiska nyfikenhet fick mig att testa ett spel som heter ”Tram Simulator”. Det skulle visst vara en ”upplevelse” att sätta sig i förarens sits. Vilket skitsnack! Spelet är som en förlängning av eländet. Du får köra samma jäkla tvärbana – komplett med förseningar, skrikande ungar och passagerare som står i vägen. Och det finns ingen ”ban allt”-knapp. Vem designade detta tortyrverktyg?

Grafiken är lika tråkig som verkligheten. En grå och regnig Stockholmsdag där allt ser ut som en blöt pappkartong. Passagerarna ser ut som zombier, och ljudet – herregud! Det är samma gnisslande och tjutande som på riktiga tvärbanan. Jag satt och skrek ”HÅLL KÄFTEN!” till datorn tills grannarna knackade i väggen.

Så fort jag kliver på tvärbanan i verkligheten är det som att hela vagnen säger: ”Välkommen, stackars idiot! Här är en båtlast med irriterande människor och taskig luftkonditionering!” Det är alltid samma visa. Folk står och tränger sig vid dörrarna trots att vagnen är halvtom längre in. Jag förstår inte hur folk klarar av att vara så här korkade.

Och så har vi människorna. Jösses, vilket gäng! En snubbe i keps står och pratar i högsta volym som om hela vagnen vill höra om hans ”deal” på något som låter misstänkt olagligt. Bakom mig sitter en unge och skriker ”Banan! Banan!” utan uppehåll medan mamman stirrar ner i sin mobil. Vad är det för fel på folk? Har vett och etikett blivit ett utdött koncept?

Och så detta jäkla ”ding ding” vid varje hållplats. Som om man behöver en påminnelse om att man fortfarande är fast på det här skramlande helvetesåket. Varje gång jag hör det vill jag skrika: ”JA, JAG VET ATT JAG ÄR HÄR, SLUTA PIP!”

Och dessa förseningar! Man står där som en fåntratt och stirrar på skylten som blinkar ”4 minuter”, som sedan blir ”10 minuter”, och innan man vet ordet av är det ”inställt”. Vad är det för pucko som programmerat de där skyltarna? Och när väl en vagn dyker upp är den så full att folk hänger ut genom fönstret som en flock sillar.

Kan vi prata om lukten? För ibland luktar det ärligt talat som att någon har grillat surströmming i vagnen. Hur är det ens möjligt? Har vi gått tillbaka till medeltiden? Var är doftpolisen när man behöver dem?

Slutsats: Tvärbanan är inte bara en kollektivtrafikslösning, det är en förolämpning mot mänskligheten. Tram Simulator är dess digitala kusin – lika outhärdligt, men med den fördelen att man kan stänga av det. Den enda gången jag sätter min fot på den där skramlande plåtburken igen är om någon tvingar mig – och då kommer jag svära högt hela resan. Nu går jag och lägger mig. Tack och hej, era trilskande tågvurmare!

Det här inlägget är skrivet med en stor dos humor och sarkasm. Om du känner igen dig själv i något av beteendefelen, kanske det är dags att ändra på det!